ÄTTEN LEIJEL

I Skottland lefde i början af 1500-talet en gammal baronetätt med namnet Lyell. En amtman Adam Lyell i köpingen Abenbrothok² derstädes anses tillhöra denna ätt och förde dess vapen. Han var gift med Bessie Braun, dotter till handelsmannen i Abenbrothok Jacob Braun.

Han erhöll tre söner³ Henric Lyell och Baltzar Lyell, hvilka båda blefvo direktörer vid Engelsk-Ostindiska kompaniet och samlade stora rikedomar, men afledo barnlösa samt Patrik Lyell, amtman i Abenbrothok, sannolikt sin faders närmaste efterträdare i embetet och gift med Euphemia Symons, dotter till Jacob Symons i Abenbrothok och Janette Rynd. Äktenskapet välsignades med fyra söner, hvilka år 1638 inkommo till Sverige, der de blefvo framstående köpmän och bruksegare samt ändrade sitt släktnamn Lyell till Leijel.

Redan förut hade namnet Leijel förekommit i Sverige. En ryttmästare Leijel var nämligen 1597 förlofvad med Brita Sjöblad, dotter till Ulf Sjöblad till Flishult i Småland som var gift med Agneta Drake af den gamla Drakesläkten och lefde utan tjenst. Hans broder Nils Sjöblad, död 1647, blef jemte tre af sina söner ånyo adlad, då riddarhuset instiftades 1625 samt introducerad under nummer 75. Om denne ryttmästare Leijels lefnadsöden och om hans skyldskap med Patrik Lyell, ehuru dylik sannolikt förefanns, är ingenting hittills kändt.

Patrik Lyells fyra söner voro:
I. Jacob Leijel, född 1612, död 1678.
II. David Leijel, d. ä., född 1621, död 1676.
III. Adam Leijel, d. ä,, född 1623, död 1668, samt
IV. Henric Leijel, född 1627, död 1710.

 Tre af dem, nämligen Jacob, David och Henric, grundade trenne på svenska riddarhuset adlade eller naturalicerade ätter Leijel N:ris 1531, 1532 och 1533, hvilka alla äro utslocknade. Adams släktlinie är äfven utgången.

I. Jacob Leijel, född 1612, död 1678, blef handelsman i Stockholm samt brukspatron på Elfkarleby och Härnäs bruk.

Elfkarleby bruk vid Dalelfven, nära dess utlopp i hafvet, är beläget i Elfkarleby socken i Uppland på gränsen mot Gestrikland. Det anlades 1659-1669 på en ö i Dalelfven af kamreraren i Bergskollegium Clas Depken, nobil. Anckarström N:o 987, hvilken äfven 1671 grundade Axmars bruk i Gestrikland och 1676 Söderfors bruk i Uppland. Han synes hafva egt bruket tillsammans med Jacob, David och Henric Leijel. Då Clas Depken afled barnlös 1702, öfvergick Elfkarleby bruk i sin helhet i ätten Leijels ego, der det stannade till 1772, då det försåldes till grosshandlaren i Stockholm Thomas Tottie.

Härnäs bruk, äfvenledes beläget i Elfkarleby socken vid Dalelfven på 1 1/2 mils afstånd från Elfkarleby bruk alldeles invid elfvens utlopp, grundlades 1659 samtidigt som detta af Clas Depken och Jacob Leijel, hvilken äfven blef brukspatron på Hammarby bruk invid staden Nora efter sin svärfader Anders Dress (se nedan).

Jacob Leijel erhöll 1655 från Skottland bördsbref, som intygar hans och hans bröders adliga härkomst. Han var gift två gånger, första gången 1644 med Margareta Edén, född 1627 i Uppsala, död 1683¹³ i Stockholm, dotter till rådmannen i Uppsala Claus Edén, nobil. Edenberg N:o 617, född 1598, död 1677 till Kipplinberg i Bälinge socken, Kättslinge i Vendels socken och Brunby i Börje socken, alla i Uppland, i hans första gifte mecl Gertrud Sulchen, född 1609, död 1650.

Claus Edenberg var andra gången gift mecl Anna Schroderus, död 1681; dotter till den bekante boktryckaren och skriftställaren, translatorn och slottsskrifvaren i Stockholm, magister Ericus Benedicti Schroderus, broder till Gustaf II Adolfs lärare, sedermera riksrådet Johan Skytte samt till ståthållaren Lars Benktsson, nobil. Skytte till Sätra N:o 154.

Jacob Leijel ingick 1655 andra gången äktenskap med Barbara Maria Dress, född 1632 på Gyttorp i Nora socken och bergslag, död 1694 i Stockholm. Hennes föräldrar voro arrendatorn af Nora och Lindes bergslager, hvilka då voro konodomäner, André eller Anders Dretz eller Dress, död 1652, och Elisabeth Schaeij, död 1673.

Anders Dress var bördig från Frankrike och inkom till Sverige under Gustaf II Adolfs regering och var troligen biträde åt den om den svenska jernhandteringen så högt förtjente Louis De Geer. Efter honom erhöll Dress år 1631 på sig öfverlåten arrenderätten öfver kronans alla räntor och inkomster af Nora och Lindes bergslager, äfvensom kronans der egande bruk, hyttor, grufvor och gårdar och detta arrende förnyades gång efter annan, så länge Dress lefde. I början af denna arrendetid bodde han på Gyttorp, som då var en betydande kronogård, men sedan han 1632 af befallningsmannen Kristoffer Anders Geijer för 150 fat osmundsjern inköpt det s. k. »Fogdetorpet» - nuvarande Hammarby gård invid Nora - samt hammaren och smidet der liksom på flera ställen i trakten, blef Hammarby medelpunkt för hans verksamhet. Han inköpte oupphörligen hemman, grufdelar och hammare, så att när drottning Kristina 1650 utfärdade sitt donationsbref för Anders Dress, egde han betydande egendom såväl i Nora och Linde bergslager som i Fellingsbro socken. Kort derefter afled han.

Han var gift med Elisabeth Schaeij, död 1673, dotter till rådmannen och handlanden i Arboga Peter Schaeij, född 1613 i Bommeln i Geldern i Holland, död 1673 i Arboga, egare till Oppbågahammars bruk i Fellingsbro.

I sitt första äktenskap erhöll Jacob Leijel två döttrar. Äldsta dottern Margareta⁴, född 1645, död 1674, ingick äktenskap, medförande en stor hemgift, med biskopen i Westerås, doktor Johannes Brodinus, född 1619, död 1680, i hans andra gifte. Han var första gången gift med Elisabeth Emporagius, död 1662, dotter till biskopen i Vesterås, doktor Erik Emporagius, tredje gången 1676 med Anna Schultin, dotter till prosten i Hedemora, magister Olaus Schultin och hon öfverlefde honom samt ingick nytt äktenskap med erkebiskopen och psalmförfattaren Hakvin Spegel.

Johannes Brodinus var hofpredikant hos drottning Kristina och Carl X Gustaf, hvilken han åtföljde under fälttåget i Polen 1656. Följande år blef han superintendent på Gottland och när danskarne 1676 bemäktigade sig ön, gjordes han till krigsfånge och fördes jemte hustru och barn till Köpenhamn. Der kvarhölls han mer än ett år, då han lösgafs. Under hemresan måste han dock stanna i Malmö, som då belägrades af svenskarne och uthärda belägringen, hvarunder, de tre yngsta af hans nio barn med Gertrud Leijel, Erik, Adam och Gabriel, rycktes bort af en farsot. Som ersättning för sina vedermödor hugnades Johannes Brodinus 1678 af Carl XI med biskopsstolen i Vesterås.

Ytterligare tvene af hans barn afledo i unga år, nämligen Gertrud och Elisabeth. De öfriga fyra voro två söner Johan och Pehr, hvilka enligt Munktells Westerås Stifts Herdaminne »liknade sig föga till duglighet» samt två döttrar Margareta och Elisabeth.

Den äldste sonen Johan Brodin, född 1664 uti Lärbro biskopsgård på Gottland, »vistades 1692 i Paris och hade fått en löjtnantsbeställning här hemma, men var häktad för skuld, då en syster ville lösa honom med 300 Rdr». Enligt en bevarad släktanteckning om samtliga Gertrud Leijels Descendenter uppgifves, att Johan Brodin var »Cancellist uti Kg. Krigscollegio 1693, död ogift i Stockholm». Enligt en annan dylik, som synes vederhäftigare, säges, »att han var fänrik vid Cronobergs regemente och dog sotdöd i Finland 1708, ogift».

Den yngste sonen Pehr Brodin, född 1670 i Lärbo biskopsgård »föreslogs till medicus, sedan okänd», enligt Munktell. Denna uppgift torde vara felaktig. Pehr Brodin var nämligen löjtnant vid öfverste Clercks regemente, fördubblingskapten vid Kronobergs regemente 1700, kapten och kompanichef för Södra Sunnesbo kompani 1708, stupade vid Pultava 1709.

Den äldsta af de båda döttrarne Margareta, född 1666, död 1705, blef 1686 gift med borgmästaren först i Hedemora sedan i Vesterås Anders Barck, född 1655, död 1718, och den yngsta Elisabeth, född 1669, död 1747, ingick tvenne gånger äktenskap, första, gången 1697 med handelsmannen, i Hedemora Anders Hedendahl, född 1655, död 1713, andra gången 1723 med Olof Delin, född 1666 på Larsbo bruk i Dalarne, kapten vid generalmajor Hjelms Dragonregemente, fången vid Pultava 1709, hemkom 1722 efter fredsslutet och befordrades till major.

Jacob Leijels yngsta dotter i hans första äktenskap med Margareta Edén, Margareta Leijel, blef gift med e. o. bankokommissarien Johan Gerdes, född 1687. Deras sonson är presidenten i Svea Hofrätt Johan Gerdes född 1698, död 1768, nobil. och frih. Gerdesköld.

Jacob Leijel erhöll äfven i sitt andra äktenskap två döttrar, nämligen Eva Maria och Maria. Den äldsta Eva Maria, född 1660, död 1744, trädde 1686 i brudstol med handelsmannen i Stockholm Robert Petre, död 1716, tillhörande den i Sverige vidt utgrenade släkten Petre, ursprungligen härstammande från Johan Petre till Torbigon i Devonshire i England, som lefde i slutet af 1400-talet.

Den yngsta Maria, född 1664 (enligt Anrep 1657), död 1740, ingick tvenne gånger äktenskap, första gången 1683 med handelsmannen i Stockholm, Brukspatronen på Hammarby bruk Sven Björnsson Möhlman, född 1636 på Hyndevads bruk i Södermanland, död 1687 i Stockholm samt begrafd i Leijelska grafven i Storkyrkan, i hans andra gifte (gift första gången 1676 med Adriana Verslens från Holland, död 1679). Hans farfars-far var skattebonden Sven Månsson till Näs i Rudskoga socken i Vermland.

Sven Möhlman och Maria Leijel fingo en son, Jacob Möhlman, nobil. Möhlman N:o 1663, född 1685, död ogift 1761, och slöt sjelf sin adliga ätt, auskultant vid Svea Hofrätt och brukspatron på Hammarby, känd för stor beläsenhet och ägare till ett dyrbart bibliotek.

Maria Leijel ingick 1706 äktenskap med landshöfdingen på Gottland Peter Schnack, nobil. Snack N:o 1132, i hans fjerde gifte, född 1632 i Nyköping, död 1713 i Stockholm och begrafd i Jakobs kyrka, der hans vapen uppsattes. Han slöt sjelf sin adliga ätt oaktadt han i sina tre första äktenskap hade tillsammans 18 barn, deraf 12 söner.

I sitt andra gifte erhöll Jacob Leijel äfven en son Adam Leijel, d. y., född 1658 i Stockholm, död derstädes 1729, ogift. Han egde bland annat Hammarby bruk och Brostorps hammare i Nora socken samt Norrby bruk i Fellingsbro socken. Han nedlade betydliga kostnader på bergshandteringens förbättrande, isynnerhet hvad beträffar finare jernsmiden samt tillverkning af olika sorters plåtar; egnade ock synnerlig omsorg åt Hellefors silfververks upphjelpande, för hwilket han 1717 upphöjdes i adligt stånd med bibehållande af namnet Leijel samt introducerades på riddarhuset under N:o 1533, men slöt sjelf sin adliga ätt.

I sitt testamente visade han stor frikostighet såväl mot sina anhöriga som mot åtskilliga stiftelser. Sålunda erhöll en af hans systersöner, ofvannämnde Jacob Möhlman, utom sin arfslott, 120,000 daler kopparmynt en för den tiden betydlig summa samt åtskilliga andra personer smärre summor. Till Uppsala Akademi förärades 60,000 daler till fyra stipendier. Till ett fattighus (ålderdomshem) vid Hammarby bruk donerades 12,000 daler kopparmynt. Testmentshandlingen derom är daterad 19 mars 1729 och bevittnad af Edvard Plaan och Johan Rosenstolpe.

David Leijel, d. ä., Patrik Lyells andre son var född i Abenbrothok i Skottland 1621 och inkom 1638 med sina tre bröder till Sverige. Han blef handelsman i Stockholm samt brukspatron på Elfkarleby och Härnäs samt afled 1676 i Stockholm och ligger jemte sin hustru begrafd i Leijelska familjegrafven i Elfkarleby. Gift 1655 i Gefle med Catarina Honnon, född 1635 derstädes, död 1670 i Stockholm, dotter till handelsmannen i Gefle Hans Hounon af Skottsk börd samt Anna Grubb af tysk härkomst. De erhöllo två söner:
A) David Leijel, d. y., född 1660, död 1727, bergsråd, nobil. Leijel N:o 1532, samt
B) Johan Leijel, född 1664, död 1744, borgmästare i Stockholm.

A) David Leijel, d. y., född 1660 i Stockholm, arrenderade Elfkarleby bruk 1678, blef auskultant i Svea Hofrätt 1683 och i Bergskollegium 1688, bergmästare i Roslagen och i Vesternorrland 1691, assessor i Bergskollegium 1714, bergsråds karaktär vid afskedet 1722, afled 1727 på Elfkarleby. Han adlades 1716 med bibehållande af namnet Leijel och introducerades på riddarhuset 1719 under nummer 1532. Gift 1692 med Margareta Lundia Mörling, född 1667, död 1737, dotter till hofrättskamreraren Lars Svensson Lundius och Carin Wulff, som gifte om sig med revisionssekreteraren Lars Månsson Mörling, nobil. Mörling N:o 1130, född 1630, död 1689, son till kyrkoherden Måns i Mörlunda socken af Kalmar län.

En bonde i Mörlunda socken, vid namn Lars, hade sonen Håkan Larsson Mörling. Huruvida kyrkoherde Måns och bonden Lars voro anförvandter, kanske bröder, är ej kändt men torde vara sannolikt. Handlanden Håkan Mörlings son, kyrkoherden i Kristdala församling i Kalmar län Olof Håkansson Mörling, född 1661, död 1738, ändrade sitt släktnamn till Meurling och blef stamfader för denna talrikt fortlefvande släkt.

I sitt äktenskap erhöll David Leijel d. y. tio barn, fyra döttrar och sex söner. Af döttrarne afledo trenne i späd ålder, nämligen. Catarina, född 1694, död 1695, Catarina Helena, född 1704, död s. å., samt Eva, född 1709, död 1710. Den fjerde Anna Elisabeth, född 1696, död 1762 på Nygården i Elfkarleby, blef 1721 gidft med notarien i Bergskollegium Eric Odelstierna N:o 1362, född 1696, död 1730.

Af de sex sönerna gingo fyra bort utan att grunda familj, nämligen:
David Leijel, född 1693, död 1737, direktör vid Elfkarleby bruk.
Jacob Leijel, född 1703, död 1730, e. o. kammarskrifvare i Kammarkollegium, auskultant i kammarrevisionen.
Johan Leijel, född 1706, lefde utan tjenst på Fläringe vid Elfkarleby samt
Carl Leijel, född 1707, volontär vid Amiralitetet, gjorde åtskilliga sjöresor.
Han omkom våren 1735 under en resa från Vestindien.
De tvenne övriga voro:
1) Lars Leijel, kapten och
2) Pehr Leijel, inspektor vid Avesta kronobruk.

1) Lars Leijel, född 1698 på Fläringe, död 1763, blef volontär vid Upplands Ståndsdragonregemente 1716, furir vid Upplands Infanteriregemente 1717, fänrik der 1718, löjtnant 1734, kapten 1743, chef för Rasbo kompani 1744, major 1758 samt erhöll afsked 1762. Han bevistade fälttåget i Norge 1718 och derunder belägringen af Fredrikshall. Gift 1735 med Margareta Wendelin, född 1712 i Norrbärke, dotter till handlanden och brukspatronen Wendelin i Falun. Han erhöll sex barn, af hvilka en son Vilhelm Lars, född 1737, och en dotter Margareta Kristina, född 1738, båda gingo bort 1740.

De öfriga fyra voro:
Carl Johan Leijel, född 1735, död 1817, barnlös, vice notarie i Bergskollegium, bevistade som representant för sin ätt riksdagen i Gefle 1792. Gift med Inga Kristina Tegman.
Eva Maria⁵, född 1745, död 1824 i Uppsala. Gift 1765 med kaptenen vid Upplands regemente sedan vid Fortifikationen Alexander Magnus Hård till Segerstad N:o 17, född 1729, död 1786.
Pehr Gustaf Leijel, född 1740, död 1809 på Haneberg i Enåkers socken i Vestmanland, död 1786, volontär vid Upplands regemente 1754, sekundfänrik der 1759, stabsfänrik 1767, fänriks indelning 1770, löjtnant 1771, stabskapten 1776. Gift s. å. med Sofia Gustafva Tigerhjelm, född 1759, död 1827, dotter till hofjägmästaren Seved Gustaf Tigerhjelm N:o 817, i hans första gifte med Elisabeth Charlotta Anckarström samt erhöll fyra döttrar, nämligen:
Margareta Sofia, född 1778, död 1850, gift 1807 med prosten och kyrkoherden i Vestra Löfsta församling af Vesterås stift, magister Georg Fredrik Fant, född 1768, död 1823, Ulrika, född 1779, död 1789, Johanna Gustafva, född 1784, död 1752, ogift, samt Lovisa Carolina, född 1790, död 1846, ogift.
Lars Fredrik Leijel, född 1743, död 1808 i Uppsala, inskrefs i krigstjenst 1755, blef furir vid Upplands regemente 1760, lifdrabant 1765, löjtnant i armén 1769, afsked.

Han blef derefter director musices vid Uppsala akademi och synes hafva erhållit denna befattning, hvartill han var föga lämplig, som en sinekur. Hans verksamhet i denna befattning skildras i »Allmänt Musiklexicon» af Tobias Norlind sålunda: 
»Leijel var mest känd genom den s. k. Musikprocessen och synes hafva varit en mycket dålig lärare och musiker; medverkade dock ej sällan vid konserter i Uppsala under 1800-talets början. Beskow karaktäriserar honom i sina »Lefnadsminnen» så här — spelade en erbarmelig viol och den, som hört Akademiska kapellet under hans anförande, kan nog fatta, att Hans Järtas målning af musiken vid prins Gustafs födelse den 9 november 1799 (i försvarsskrift för de anklagade i Musikprocessen) var efter naturen. Leijel omtalas ej sällan i Geijers bref.»

Musikprocessen var en vidlyftig rättegång i Uppsala år 1800, anställd mot några studenter, hvilka nekat spela å det akademiska kapellets öfningar. Dir. mus. Leijel hade på docenten Gustaf Abraham Silfverstolpes inrådan valt till spelning vid en fest till firandet af konung Gustaf IV Adolfs kröning den 4 april 1800 styckat »La Bataille de Fleurus», en mycket känd och populär tonmålning af Hessler, i hvilken var inlagd Marseljäsen. Detta hade i sista stund kommit till akademiens rektor magnificus, processor Emanuel Ekmans kännedom och samma dag på morgonen, som festen skulle hållas, förbjöd han, att Bataille de Fleurus finge spelas, enär Marseljäsen förekom der. Oppositionsmännen inom studentkapellet - allessammans utom 4 st. - med Silfverstolpe i spetsen nekade att deltaga i repetionen åsatt nytt nummer, som Leijel framlade, under föregifvande att det nya stycket en symfoni af Haydon var för svårt hvilket uppenbart endast var ett svepskäl. Då musiken i följd häraf blef mycket dålig, enär den utfördes endast af Leijel sjelf och de fyra kapellmedlemmarne, som icke opponerat sig, så att allmän förargelse och skandal uppstod, anställdes åtal mot de »strejkande». Silfverstolpe, då docent, blef för sitt tilltag afssatt och för alltid förvisad från Uppsala och Leijel miste director musices sysslan.

Lars Fredrik Leijel ingick 1780 äktenskap med Helena Dorotea Bratt, född 1763, död 1852, dotter till assessorn och brukspatronen Henrik Bratt, född 1725 död 1779 på Rottneros i Vermland och Helena Catarina Chenon, född 1725, död 1786. 

Ätten Bratt härstammar ursprungligen från Norge och i Kung Sverres saga förekommer en Bardr Bratt. I norska handlingar från 1200—1500-talen nämnes åtskilliga personer med namnet Bratt, hvilket ord från början hade betydelsen stolt och högmodig och ännu i Norge och Vermland nyttjas i bemärkelsen tvär och otillgänglig. En gren af ätten inflyttade i Sverige, der Nils Bratt den 28 december 1456 »för dess troskap och välvilliga tjenst» af konung Carl VIII Knutsson blef adlad. En af hans ättlingar, Nils Jonsson, introducerades på riddarhuset, då det bildades 1625 med namnet Bratt till Höglunda N:o 49 och denna ätt fortlefver ännu. En annan ättling till Nils Bratt, nämligen Anders Bratt, ingick ofrälse gifte och gick derför förlustig sitt arf, enligt den tidens sed. Han bortlade släktnamnet Bratt och antog sin hustrus namn Bånge. Hans son Anders, död 1667, återtog namnet Bratt och blef brukspatron på Brattfors i Brattfors socken i Vermland samt stamfader för ättens Vermlandsgren, hvilken talrikt fortlefver.

Ätten Chenon är en fransk adlig släkt-, som i vapnet förde två blå dufvor. Den inkom till Sverige i slutet af 1500-talet med Denis Chenon, som kallade sig Paschilius, hvilket försvenskades till Påke och blef bergsman i Vermland. Han son Denik Påkesson (Denis Paschilius), född 1625, död 1689, rådman i Filipstad, erhöll sonen Johan (Dionysius), född 1659, död 1741, fil. magister och prost i Kila pastorat i Vermland. Han återtog släktnamnet Chenon och hans sondotter är ofannämnda Helena Catarina Chenon.

Lars Fredrik Leijel erhöll i sitt äktenskap två döttrar Carolina Lovisa, född 1784, död ung samt Henrietta, född 1786, död 1787 och en son Lars Henrik, (enligt Anrep) Carl Henrik Leijel, född 1781, död 1844 i Stockholm, fänrik vid Dalregementet, afsked 1809. Gift två gånger, första gången 1813 med Abrahamina Fredrica Löwenhielm, född 1792, död 1837 på Bynsberg i Bro socken i Vermland; äktenskapet upplöstes genom skilsmessa. Hennes föräldrar voro majoren Fredrik Löwenhielm N:o 1791, född 1750, död 1822 och Maria Hedvig Hülphers, född 1767, död 1822 i Åmål. Gift andra gången med Fredrika Lovisa Blomgren.

Släkten Hülphers härstammar från Schmalkalden i Tyskland och inkorm till Sverige omkring 1630 med två bröder Hans och Jannik Hülphers. Släktnamnet anses taget från Hilphershausen i furstendömet Koburg.

I sitt första äktenskap erhöll Lars Henrik Leijel en son Fredrik Leijel. född 1813 i Kila socken i Vermland, död 1862 i Alingsås, student i Uppsala 1829, aflade farmacie-studiosoexamen derstädes 1833 och apotekarexamen 1837, erhöll s. å. kondition på apoteket i Alingsås och förestod från 1839, då dess egare apotekaren Johan Petter Jansson, född 1796, afled, apoteket samt blef följande år innehafvare af Alingsås apotek genom giftemål med sin företrädares enka, Kristina Tenggren, född 1800 på Lygneholm i Alingsås landsförsamling, död 1884, dotter till inspektören Nils Tenggren.

Lars Henrik Leijel trädde andra gången 1830 på Nyttorp i Sollentuna socken i Uppland i gifte med Fredrika Lovisa Blomgren, född 1806 i Stockholm, död 1882 i Göteborg. I detta äktenskap erhöll han sex barn, nämligen: 
Henriette (enligt Anrep Henrica) Lovisa, född 1830, lefde 1897, död före 1911⁶.
Henrik Abraham Leijel, född 1831, död före 1897⁷.
Laura Abrahamina, född 1833, lefde 1897 död före 1911⁸.
Fredrika Georgina, född 1835 på Nyttorp, död 1865 på Råstad i Kila socken i Södermanland. Gift 1859 i Stockholm med kaptenen vid Lifregementets grenadierkår Kasten Fredrik Klingenstierna, född 1829, död 1870, i hans första gifte, gift andra gången 1870 på Nykvarns bruk i Tunabergs socken i Södermanland med Maria Lovisa Elisabeth Sederholm, född 1840, död 1876, dotter till brukspatronen Johan Sederholm och Louise Fredrika Sparre N:o 7.
Hildegard Augusta, född 1838, död före 1892⁹, samt
Karl Fredrik Leijel, född 1836 på Nyttorp, död 1876 i England, föreståndare för svenska afdelningen af »Bovries Craig & Comp:s» handelsfirma i Newcastle-on-Tyne i England. Gift 1872 i Gateshead-on-Tyne med Emma Swan, född 1835¹⁰, dotter till engelske kommissionsagenten John Swan och erhöll en dotter Etel, född 1874, och en son Karl Fredrik Leijel, född 1875, ätten Leijels nu ende lefvande manlige medlem.

2) Pehr Leijel, född 1700, död 1765, blef auskultant i Bergskollegium, geschworner i Sala silfvergrufva samt inspektor vid Sala kronobruk. Gift 1734 med Anna Catarina Barck, född 1710 i Falun, dotter till bergmästaren i Filipstad Petter Larsson Barck, född 1680, död 1721, samt Anna Catarina Brandberg, född 1687, död 1766.

Slägten Barck härstammar från klockaren i Vestra-Fernebo socken i Vestmanland Pehr Larsson. Hans son Laurentius Petri Ferneboenis, född 1601, död 1673, blef rektor vid Vesterås skola samt kontraktsprost öfver Vester-Dalarne. Hans barn kallade sig efter Söderbärke socken Barchius eller Barck. En af sönerna är Samuel Larsson Barck, född 1662, död 1743, som blef riksråd och nådde greflig värdighet. En sonson till Laurentus Petri Ferneboensis är ofvannämnde bergmästaren Petter Larsson Barck.

Släkten Brandbergs förste med säkerhet kände stamfader var handlanden i Hudiksvall Per Sigfridsson, som lefde under senare hälften af 1500-talet samt i början af 1600-talet. Hans son Erik Persson på Åsen, född 1606 i Hudiksvall, död 1675, var bergsman i Falun och idkade handel på Lybeck. Han blef rådman i Falun 1641, direktör för Vedkompaniet 1664 och senare i Grafverätten; han upptog släktnamnet Brandberg. Två af hans söner adlades, nämligen Peter Brandberg, brukspatron på Engelsberg i Vestmanland, år 1684 med namnet Cederberg och introducerades på riddarhuset under nummer 1063 samt öfverauditören vid svenska hjelptrupperna vid Rhen Anders Brandberg år 1690 med bibehållande af namnet Brandberg. Han tog ej introduktion på riddarhuset och hans adliga ätt utgick med honom sjelf, då han följande år afled i Wismar.

Pehr Leijel erhöll i sitt äktenskap tretton barn, nio döttrar och fyra söner. Fyra af döttrarne afledo i späda år, nämligen Margareta Catarina, född 1735, död 1737, Anna Elisabeth, född 1737, död 1739, Elisabeth Johanna, född 1745, död 1746, samt Margareta Elisabeth, född 1747, död 1751. De öfriga fem nådde uppväxt ålder och ingingo äktenskap, nämligen:
Eva Magdalena, född 1740, död som enka 1825. Gift med en major Sjöborg.
Catarina Judith, född 1741, gift 1763 med notarien i Bergskollegium Nils Cederdahl.
Ulrika Maria, född 1742, död 1805 på Olofsfors bruk i Norbergs socken af Vestmanland. Gift 1763 med bruksinspektören Olof Hellström.
Anna Fredrika, född 1744, död 1809 i Stockholm, gift 1768 med bankorefendarien Lars Benzelstierna, N:o 1628 B, född 1735, död 1808, i hans andra gifte, gift första gången 1767 med Beata Charlotta De Bésche, född 1743, död 1786, från hvilken han inom kort blef skild, i hennes första äktenskap. Hon var dotter till bankkommissarien Johan Jacob de Bésche N:o 944 och Anna Catarina Hilchen N:o 683 samt ingick andra gången äktenskap med sin kusin ryttmästaren Göran Rotkirck N:o 175, född 1743, död 1818 samt Helena Hedvig, född 1751, död 1829, trädde i brudstol med fänriken Jakob Kinberg.

Af Pehr Leijels fyra söner afledo de båda äldsta David, född 1738, och Pehr född 1739, kort efter födelsen. Den tredje Pehr Leijel, född 1746, auskultant i Bergskollegium dog ogift 1764 och den fjerde Johan Adam Leijel, född 1749, gick bort vid tolf års ålder 1761 och var då inskrifven som student vid Uppsala Akademi.

B) Johan Leijel, född 1664, död 1744 i Stockholm och begrafd i Klara kyrka, hvilken han skänkte ett dyrbart timglas, blef student i Uppsala 1773, auskultant vid rådhus- och kämnersrätterna i Stockholm 1685, rådman 1706 samt handelsborgmästare 1731. Han var stadens fullmäktig vid riksdagarne 1713—14, 1719 och 1723.

Gift två gånger, första gången 1696 med Catarina Ehrencrona, född 1696, död 1709 (enl. Anrep 1711). Hennes föräldrar voro, bergmästaren Erik Hammarin, nobil. Ehrencrona N:o 879, född 1651, död 1685 och Catarina Futtje dotter till handlanden i Falun Frans Futtje, tillhörande en fransk inflyttad släkt och Kristina Honnon, gift andra gången 1711 med Margareta Hising, född 1688, död 1772, dotter till politieborgmästaren i Köping Carl Hissing, född 1646, död 1703 och Barbara Petre.

Släkten Hising härstammar från en Olof Hising, bondson från ön Hisingen utanför Göteborg, hvilken under Erik XIV:s tid tjenade sig upp från menig till vice amiral och befallningsman på Kungsör. Medlemmar af släkten hafva adlats till Hisinger N:o 2002 och Hisingsköld N:o 2101, men dessa ätter äro utslocknade i Sverige. I Finland fortlefver en adlig och en friherrlig släkt Hisinger.

Johan Leijel erhöll i sitt första äktenskap fyra barn, två döttrar och två söner. Äldsta dottern Catarina, född 1699, afled 1700, den yngsta Anna Margareta, född 1703, död 1761, blef 1724 gift med assessorn i Bergskollegium Hans Bjerchenius, född 1691, död 1750. Deras tvenne söner adlades till af Bjerkén N:o 1995.

Äldste sonen Johan Leijel, född 1697, gick bort 1710 och var då inskrifven såsom student i Uppsala. Den yngste Erik Leijel, född 1702, dog s. å.

I sitt andra äktenskap erhöll Johan Leijel tre döttrar och fyra söner. Den äldsta dottern Barbro, född 1724, dog ung, den näst äldsta Helena Regina, född 1726, död 1805, trädde första gången 1747 i brudstol med presidentssekreteraren Samuel Lütkeman, tillhörande en tysk släkt, som adlades i Sverige 1773 till Lütkeman N:o 2028, andra gången 1754 med löjtnanten vid Dalregementet Johan Carl Ekenberg N:o 476, född 1725, död 1761. Den yngsta dottern Christina gick bort ung.

Äldste sonen i andra giftet Johan Leijel, född 1712, »svag till helsan», dog 1763 ogift. Den andre sonen Carl, född 1714, dog 1717. Den tredje Peter Leijel, född 1717, död 1781, blef auskultant vid Stockholms stads domstolar 1735, brottmålsnotarie vid stadens Kämnersrätt 1745, notarie vid justitiekollegium och förmydarekammaren 1754 och notarie vid rådhuset 1757. Efter att tre gånger hafva varit uppsatt på magistratens förslag till lediga rådmansbefattningar, men alla gånger blifvit förbigången, erhöll han 1763 s. k. »Reparationsfullmakt» samt rättighet att den nästa eller fjerde gången blifva allena uppsatt på rådmansförslag. Detta skedde äfven nästa år och 1765 erhöll han fullmakt såsom stadssekreterare.

Gift 1746 med Elisabeth Cogell, född 1728, död 1798, dotter till apotekaren August Christian Cogell och Brita Eleonora Ziervogel. Han erhöll tre döttrar, Margareta Eleonora, född 1749, gift 1768 med öfversten och kommendanten på Vaxholm Johan Gustaf von Drake, född 1726, död 1792, Eva, född 1751, död 1753, samt Hedvig, född 1756, död 1757.

Johan Leijels fjerde son i hans andra gifte Carl Leijel, född 1718, död 1789, till Hvalstad i Gladhammars socken af Kalmar län, blef auskultant i Bergskollegium 1736, e. o. notarie 1740, vice proberare 1744, ordinarie proberare 1747, t. f. bergmästare i Södermanland och Östergötland 1752, bergmästares fullmakt 1759, bergmästare i Vermland 1764, bergsråds afsked 1787. 

Gift 1853 med Ulrika Ekenberg, född 1722, död 1764, dotter till ryttmästaren Lorentz Ekenberg N:o 476 till Hvalstad och Juliana Elisabeth Königsheim N:o 1345. Han erhöll tre döttrar och tre söner. Alla döttrarne gingo bort i unga år ogifta, nämligen Margaretha Juliana, född 1754, död 1777, Ulrika Augusta, född 1756, död 1764, samt Helena Regina, född 1757, död 1773.

Den äldste af de tre sönerna Johan Carl Leijel, född 1755, blef 1773 auskultant i Bergskollegium, men afled samma år, ogift; den näst äldste Lorentz Vilhelm Leijel, född 1759, ingick den 28 januari 1785 äktenskap med Gustafva Ulrika Wrangel till Sag och Wachsel född 1764, död 1808, dotter till öfverstlöjtnanten Gustaf Ulrik Wrangel till Sag och Wachsel N:o 1850 och Kristina Barbara von Stauden. Han afled dock den 17 december samma år och hans efterlemande maka ingick fyra år derefter 1789 å nyo gifte med sin förste mans kusins-son assessorn Johan af Bjerkén N:o 1995, född 1763, död 1823.

Hon erhöll i sitt första äktenskap en dotter Ulrika Barbara Leijel, född 1785, död 1813 i Stockholm, gift med sekreteraren Johan Gustaf Lemke.

Bergsrådet Carl Leijels yngste son Ulrik Leijel, född 1761, död 1795 på Hvalstad, blef fänrik vid Konungens Eget regemente, löjtnant, gift 1784 med Mariana Ehrenmarck, född 1756, död 1798, dotter till löjtnanten Josua Edvard Ehrenmarck N:o 1261 och Susanna Drangel, dotter till prosten Drangel af en släkt, som anses härstamma från Livland. Han erhöll i sitt äktenskap sex barn, nämligen:
Carl Leijel, född 1784, död 1799 på Hvalstad, sergeant, och med honom utgick ätten Leijel N:o 1531.
Ulrika Elisabeth, född 1786, gift 1804, med sedermera kaptenen i rysk tjenst Claes Erik Lewin.
Susanna Helena, född 1787, död 1826, gift 1804 med kaptenen Axel Wolfgang Löwenadler, född 1781, hvars farfader kornetten vid Adelsfanan Johan Carl Kjellman, född 1722, död 1800, af kejsar Joseph II i Österrike 1781 adlades till von Löwenadler, hvilket namn han af konung Gustaf III erhöll tillstånd att bära, på samma gång konungen tilldelade honom ryttmästares rang.
Mariana Margareta född 1788, död under barnaåren.
Johanna Regina, född 1790, gift med landtbrukaren Rehnborg, från hvilken hon blef skild, samt
Mariana, född 1792, död 1881 i Ringarums sockens klockargård i Östergötland, gift 1819 med komministern i Törnfalls socken, äfven i Östergötland, Henrik Engstrand, född 1789, död 1853.

III. Adam Leijel, d. ä., född 1623, död 1686, Patrik Lyells tredje son, blef handelsman i Stockholm. Gift i början af 1660-talet med Helena Radou, född i början af 1640-talet, död 1701. Hennes föräldrar voro handelsmannen i Stockholm och bruksegaren Adam Radou, född omkring 1610, död 1687 och hans första maka, född Dress, dotter till ofvannämnde kronans arrendator af Nora och Lindes bergslager Anders Dress, född 1652, och Elisabeth Schaeij, död 1673. Adam Radous fader Jacob Radu hade inkommit från Skottland¹¹ till Stockholm, der han blef en framstående köpman.

Af Adam Leijels d. ä. barn äro fem döttrar, alla gifta, med visshet kända, nämligen: 
Eva, död 1705, gift första gången 1682 med bankokommissarien Lars Nyman, andra gången 1695 med notarien i Bergskollegium Nils Perman, död 1712, hvars förste kände stamfader lefde i början af 1600-talet och var bonde i Perno by i Finland, efter hvilken släktnamnet Perman togs.

Magdalena, gift 1688 med handelsmannen i Stockholm Jacob von Schoting, född 1661, tillhörande en ätt från Flandern, som inkom till Sverige med Rolof von Schoting, död 1643, rådman i Göteborg.

Barbara, gift 1691 med handelsmannen i Stockholm, öfverinspektören Johan Laurin, född 1663, död 1724, Stamfadern för ätten Laurin i Sverige, Lars Olofsson, tros hafva tillhört en utländsk adlig släkt (med ett lagerträd i rödt fält i vapnet), och inkom omkring 1575 till Sverige, der han blef kronofogde vid Stegeborg och afled 1606 i Söderköping.

Judith, gift 1707 med landshöfdingen i St. Kopparbergs län, presidenten i Reduktionskommittén i Pommern Albrekt Lindberg, nobil. Lindercreutz, född 1674, död 1744, och slöt sjelf sin adliga ätt, samt

Catarina, gift med handelsmannen i Karlshamn Christopher Cuur.

En son, eller snarare kanske sonson, till Adam Leijel d. ä, torde vara löjtnanten vid generalmajoren, friherre Kruses Cavallerie-Regemente Carl Leijel, hvilken blef med sitt regemente fången vid Dnieprströmmen efter slaget vid Pultava samt förd till Tobolsk i Sibirien, der han blef ihjälslagen under ett pöbelupplopp den 29 april 1712, som plötsligt uppstod, under det att en förhärjande eldsvåda ödelade staden. De svenska fångarne höllo just på att framgångsrikt dämpa eldens framfart, då de oförmodadt öfverföllos af en ursinnig beväpnad pöbelhop, hvilken af illvilliga uppviglare intalats, att det just var svenskarne, som påtändt staden för att mörda och plundra dess invånare. Ett tjugutal officerare satte här lifvet till.

IV. Henric Leijel, född 1627, död 1710, den yngste af Patrik Lyells fyra till Sverige inflyttade söner, blef handelsman i Stockholm och brukspatron på Elfkarleby och Harnäs bruk. Gift 1663 med Juditha Rokes, död 1705, dotter till handelsmannen i Lybeck Baltzar Rokes. Han erhöll två döttrar och en son. Äldsta dottern Emerentia, född 1667, död 1700, ingick 1681 äktenskap med rådmannen i Stockholm, handelsborgmästaren och preses i Embetskollegium Mårten Bunge, född 1630, död 1694, i hans andra gifte.

Enligt Anreps Ättartaflor var Emerentia Leijel född den 25 februari 1667 och ingick äktenskap den 14 augusti 1681, således vid endast 14 ½ års ålder, hvilket synes mindre sannolikt, hvadan endera födelseåret eller äktenskapsåret - om ej kanske båda - torde vara felaktigt.

Mårten Bunge var första gången gift med Margareta Jernstedt, född 1631, död 1677, dotter till slottsfogden och rådmannen i Vesterås, brukspatronen Jacob Henricsson Jernstedt och Barbara Hising. 

Ätten Bunge härstammar från Jacob Bunge, som lefde på 1500-talet och var amtman i Holstein. Han var en rik man men förlorade all sin egendom under en häftig öfversvämning. Hans son Jacob Jacobsson Bunge, död 1630, kom till Sverige och blef handelsman i Gefle samt arrendator af tullarne derstädes. Hans son är ofvannämnde Mårten Bunge, hvars yngste son i hans första gifte Henric Bunge, född 1672, död 1737, blef nobil. och friherre.

Henric Leijels yngsta dotter Eva, född 1668, död 1689, trädde 1684 i brudstol med kommissarien i kommerskollegium Henric Insen, nobil. Insenstjerna N:o 1421, död 1701. Hans fader Henric Insen, född 1652 i Holland, inkom till Sverige och blef köpman i Stockholm, gift med Catarina Rossio.

Henric Leijels son Adam Leijel, född 1669, död 1744, auskultant i Bergskollegium, blef bergmästare i Öster- och Vesterdalarne 1700, assessor i Bergskollegium 1713, bergsråd 1730, afsked med landshöfdings karaktär 1744, kort före sin död.

Han adlades 1717 med bibehållande af släktnamnet Leijel och introducerades 1719 på riddarhuset under nummer 1531. Gift 1713 på Biby i Gillberga socken i Södermanland med Hedvig Lucia Lohe, född 1684, död 1770, dotter till brukspatronen och direktören för sockerbruket i Stockholm Johan Lohe, nobil. Lohe N:o 1389, född 1643, död 1704, och begrafd i Eskilstuna kyrka i Loheska grafkoret samt Anna Blume af tysk härkomst. Johan Lohes farfar Johan Lohe var handelsmannen i staden Jewer i Westphalen.

Adam Leijel erhöll i sitt äktenskap tre döttrar och en son. Äldsta dottern Anna, född 1714, död 1753, blef 1741 gift med kommersrådet i kommersekollegium, landshöfdingen Lars Jacob Adlerstedt N:o 1223, född 1699, död 1756, den näst äldsta Hedvig, född 1715, afled 1716 och den yngsta Hedvig, född 1719, död 1763, ingick 1745 äktenskap med kammarrådet i kammarkollegium Johan Wulfvenstjerna N:o 1007, död 1763.

Adam Leijels ende son Henric Leijel, född 1717, blef auskultant i Bergskollegium. Han ärfde efter sin moder ansenliga land- och bruksegendomar, dem han försålde och flyttade till England, der han vid inflyttningen fick erlägga en förmögenhetsskatt på 10 % af sitt medförda kapital. Han förklarades i England för universalarfvinge till sina båda rika farbröder Henric och Baltzar Lyell, hvilka voro direktörer vid Engelsk-Ostindiska kompaniet och afledo barnlösa. Han naturaliserades i England som esquire till Bourn i Cambridgeshire men dog utan att efterlemna söner och slöt sålunda på svärdssidan denna gren af ätten Leijel N:o 1531. Gift i England med Catarina Allestrec och erhöll en dotter Catarina, gift 1783 med John Richard West, fjerde sarl of Delawarr, viscount Cantelupe och baron Delawarr i England, född 1758, död 1795.

En Barbro Leijel, död 1734, har ej kunnat identifieras¹². Hon blef gift 1698 i Nicolai församling i Stockholm andra gången med Jesper Stenort, född i slutet af 1600-talet i Stockholm, der fadern var skeppare, död 1741. Han var handlande i Stockholm och blef 1708 rådman. Han erhöll nådigt afsked 1737 »för ålder och sjuklighet skull» med borgmästares karaktär och lönen jemte källarefriheten i pension. Han var egare till Tullinge i Botkyrka socken i närheten af Stockholm.

En Lars Leijel har ej kunnat identifieras. Han blef rustmästare vid Upplands regemente 1 januari 1799 med lön vid N:o 89 Lekarbo af Öfverstlöjtnantens kompani. Om honom är ingenting ytterligare kändt.

Kommentarer:

¹ Kapten Fredrik Strokirks (1860-1902) bok Kultur- och personhistoriska anteckningar publicerades 1915. Hans noteringar om familjen Leijel finns på sidorna 175-195 i volym 3. Länk

² Aberbrothok är det gamla namnet på dagens Arbroath i länet Angus på östra kusten i Skottland.

³ Här misstar sig Strokirk. Både Henric Lyell och hans bror Baltzar Lyell var söner till Adam Lyell från Arbroath’s sonson Henric Leijel och hans hustru Judith Rokes. De var båda födda  i Sverige och flyttade till England där de blev direktörer av Ostindiska kompaniet i London. Patrik Lyell, amtman i Arbroath, var Adams son.

⁴ Äldsta dotter till Jacob Leijel och Margareta Eden var Gertud, inte Margareta. Gertrud gifte sig med Johannes Brodinius 1663. Se källa: Nordisk familjebok 1905  vol 4 sidorna 225-226. och också Klercker-Mattons genealogiska samling, Kungliga Biblioteket, Stockholm, Leijel dokument tab 2. (27311).  Se också Johannes Brodinius, Svenskt biografiskt handlexikon, SBH), publicerat 1906. I själva verket är det klart att Strokirk menade skriva Gertrud här eftersom han fortsätter kalla Brodinius’s fru Gertrud.

⁵ Svenskt biografiskt handlexikon  (1906) Författare: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson. Sida 532, anger hennes namn som Eva Ulrika Leijel. Se också Gabriel Anrep , Svenska Adeln Ättar-Taflor, Stockholm 1861,  sida 632 Tab.2.

⁶ Henriette Louisa Leijel dog den 19 maj 1904 i Göteborg, Sverige. Hon var en firad konsertpianist och gav flera mycket framgångsrika konserter i Turku, Finland under 1850-talet. Se historiska uppslagsverket av musik och musiker från Finland, Ruth-Esther B. Hillila, Barbara B. Hong, 1997.

⁷ Henrik Abraham Leijel dog den 23 februari 1834 (se http://www.adelsvapen.com/genealogi/Leijel_nr_1532).

⁸ Laura Abrahamina Leijel dog ogift den 9 juli 1898 (se http://www.adelsvapen.com/genealogi/Leijel_nr_1532).

⁹ Hildegard Augusta Leijel dog i Stockholm den 10 september 1853. (se http://www.adelsvapen.com/genealogi/Leijel_nr_1532).

¹⁰ Emma Swan föddes 31 december 1837 i Sunderland, County Durham, England. (Födelsebevis). Hon dog 1922 i Brentford, Middlesex County, England.

¹¹ Jacob Radou föddes ungefär 1580 i Liége, Belgien och kom till Sverige från Belgien 1608, där han gifte sig med Helena de Besche i Stockholm 1609.

¹² Barbro Leijel föddes ungefär 1661 och var dotter till Jacob Leijel (1612-78) och Barbara Maria Dress (1632-94). Hennes första gifte var med Petter Stebehen 1695 och andra med Jesper Steenort 1698.  (se Storkyrko Giftemål 1609-1700 Rev 1 (2001))

¹³ Detta är ett misstag i Strokirks originaldokument. Margareta Eden dog 1653, inte 1683.

Källa:
Kultur- och personhistoriska anteckningar. Del 3
Oscar Fredrik Strokirk¹ (1860-1902)